1. Ringstrandska villan eller Druidgården, som den också kallas, i korsningen Storgata - Döbelnsgata. Byggnaden restaurerades 1982, varvid den ursprungliga färgsättningen med brun panel, gröna fönsterbågar och lister och andra snickeridetaljer i rött återställdes. Den här speciella färgkonstellationen med mustiga jordfärger var inte särskilt vanlig i det norrländska stadslandskapet. Däremot är den allmän i samband med de många stationshuse i fornnordisk stil, som uppfördes i slutet av 1800-talet (exempelvis Vännäs). (Foto LB 1984.)

Hur Byggnaden kom till Den s.k. Ringstrandska villan uppfördes i Umeå strax före sekelskiftet. Byggherre var Nils Gustaf Ringstrand (1863 - 1935), jägmästare i Skellefteå revir sedan mitten av 1880-talet. Han blev emellertid erbjuden befattningen som skogschef åt Mo och Domsjö AB, en tjänst som tillträddes under 1897. Stationeringsort blev Umeå. I november samma år köpte Ringstrand en tomt, (Tyr 1). Månaden efter beviljades lagfart. Tomten var strategiskt belägen snett emot läsresidenset. Säljare var sjökaptenen Edvard Renmansson.1 I avvaktan på nybygget började den nye skogschefen se sig omkring efter en tillfällig bostad i Umeå. Tio år efter branden var det enligt Ringstrand fortfarande brist på representativa bostäder. Han funderade därför på att slå sig ned "på landsbygden" , men blev istället erbjuden en stor sexrumslägenhet i ett av stadens bankhus. Årshyran skulle bli 1500 kr. Detta belopp inkluderade även ett särskilt arbetsrum på nedre botten. Ringstrand som höll sig med häst och dräng fick dessutom räkna med ytterligare 3-400 kr per år för hyra av stall och drängkammare. En sådan bruttohyra blev för hög t. o. m. för Ringstrand, som ändå kunde påräkna ett visst hyresbidrag från bolaget. Med hänsyn till dessa omständigheter bad Ringstrand i stället att få bo kvar ännu en tid i Skellefteå, där han ägde en ståndsmässig bostad.2 I mars 1898 beställde Ringstrand fullständiga ritningar till ett trähus av arkitekt Kasper Salin, Stockholm. "Stenhus öfverstiger nog mina krafter", skrev Ringstrand i det brev där han meddelade sin chef Frans Kempe om det planerade bygget. Nu var heller inte stenhus särskilt vanligt i Umeå. Den enda stenstaden i Norrland var Sundsvall. Under hösten förhörde sig Ringstrand om virke. hustimmer anvisades av bolaget. hyvlade varor m.m. skulle han få köpa till lägsta möjliga pris från Norrbyskär. Frans Kempe erbjöd sig också att förmedla kontakter vad gällde billiga lån för byggnadsföretag.3 Källorna kan tyvärr inte berätta något om hur det första ritningsförslaget (fig. 11) togs emot. Emellertid hade Salin tagit arkitektkollegan Gustaf Lindgren till sin hjälp och ritningarna bör ha anlänt till Umeå senast under hösten 1898.Förslaget bedömdes förmodligen som ogenomförbart. Mycket talar för att den påtagliga lantligheten rimmade alltför illa med de målsättningar som vid den härtiden föresvävade stadens styresmän, även om arkitekterna vinnlagt sig om att förläna villan en viss stadsgårdskaraktär. Den 16 december 1898 anhöll Ringstrand om byggnadstillstånd. En ny ritningsomgång signerad Gustaf Lindgren bifogades. Förutom Tyr 1 hade Ringstrandnu även köpt halva brandgatan norr därom. Han ville att byggnadsnämnden skulle betrakta de två tomtdelarna som ett tomtområde. [ fortsättning följer i högra spalten ]

2. Nils G. Ringstrand (1863 - 1935) här som landshövding i Västerbottens län, en befattning som innehade 1922 - 33. Ringstrand hade redan 1908 lämnat Mo och Domsjö AB för ett uppdrag som skogsexpert hos Bankaktiebolaget Stockholm-Övre Norrland och från 1918 hade han också haft ett par tillfälliga förordnaden som landshövding. (Foto Tor Ekholtz 1928. I Lennart Gustafssons ägo, Sävar.)   Beslutet kom samma månad. Byggnadsnämnden accepterade tomtsammanläggningen, men kunde ändå inte ge byggnadslov. Takresningens höjd översteg något lite de två femtedelarna av byggnadens bredd, vilket stadgades i gällande byggnadsordning. I detta läge fanns all anledning för Ringstrand att framhärda. Ritningarna hade ju omarbetats en gång. Väggpartiet hade höjts på takets bekostnad. Alla dekorativa detaljer hade fått genomarbetas på nytt, eftersom byggnadens karaktär genom detta ingrepp helt förändrats.4 Den 4 januari 1899 skrev Ringstrand till "Konungens Befallningshafvande". Han begärde dispens från den lokala byggnadsordningen med hänvisning till att takresningens konstruktion betingades av den föreslagna byggnadsstilen. Han pekade vidare på att han med hänsyn till byggnadens "bemärkta plats" skulle göra den "så prydlig som möjligt". Byggnadsnämnden fann emellertid fortfarande ingen anledning att här göra avsteg från gällande bestämmelser. Läget vid "tvenne hufvudgator. å hvilka en jämförelsevis liflig trafik i en framtid är att förvänta" angavs som ytterligare skäl för avslaget. Men landshövdingeämbetet hörde inte bara byggnadsnämnden utan ärendet gick vidare till magistraten som efter beslut i stadsfullmäktige gav Ringstrand rätt. Ämbetets utslag, som helt gick på magistratens linje, fälldes i slutet av februari. Ritningarnas fastställelse bakdaterades till byggnadsnämndens senaste sammanträde i frågan, den 13 januari 1899.5

4. Ringstranska villan med det ursprungliga gårdshuset. Huvudbyggnaden är ännu inte brädfodrad och komplett med listverk. (Foto troligen från år 1900 i Västerbottens museums bildarkiv.)   Uppförandet av Villa Ringstrand anförtroddes byggmästare Carl Sundberg, som senare bl. a. också kom att bygga Aschanska villan (Hantverkshuset) i Umeå. Väggarna i bottenvåningen restes av stående timmer på en väl huggen stenfot medan "förhöjningen" och resten av övervåningen uppfördes i liggtimmer - inte minst av konstruktiva skäl. Väggar av stående timmer hade blivit allt vanligare under slutet av 1890-talet. I juli 1899, mitt under arbetets gång, anhöll Ringstrand om att få förändra trappuppgångarna något, vilket byggnadsnämnden omedelbart biföll.6 Ringstrand flyttade in under hösten 1899 tillsammans med hustru, dotter, två pigor, trotjänarinna och dräng. Mo och Domsjö AB hyrde ett par rum på nedre botten som kontor för Ringstrand och hans medhjälpare. Bolaget bekostade också korkmatta i dessa utrymmen. Redan från början installerades elektrisk belysning. Däremot dröjde det några år innan huset brädfodrades.7

3. Karta över den del av Umeå som härjades av branden 1888. Kartan bebyggelsens omfattning 1899. tyr 1 (rastrerad) är vid den här tiden en av de få tomter i östra brandområdet som hunnit få ny bebyggelse. (Efter Wilhelm Stolpes stadsplan från 1899 i Karin Eriksson: Studier i Umeå stads byggnadshistoria från 1621 till omkring 1895, Umeå 1975, s. 149.)              Ringstrand hade också bett att få bygga ett gårdshus med stall på tomten. Även här stötte han på problem. Ansökan lämnades vilande, eftersom en sådan byggnad inte fanns inritad på tomtkartan och inlämnandet av ritningar bedömdes som offulständiga. Efter förnyad behandling lämnades dock bifall under vissa villkor. Uthuset uppfördes mot tomtgränsen och försågs därför med brandmur. Genom den långsträckta och vinklade formen skapdes en inramad och avskärmad gård. I stil anslöt den helt till huvudbyggnaden.8 Redan sommaren 1902 sålde Nils G. Ringstrand villan till Mo och Domsjö AB. Själv bodde han emellertid kvar ännu några år. 1907 beviljades byggnadslov för ett särskilt skogskontor, delvis i två plan, inne på gården. Arkitekt dena gång var Gustaf Hermansson. Kontoret lades parallellt med Döbelnsgatan och kopplades ihop med den äldre uthusbyggnaden med hjälp av en veranda. Därmed blev gården helt sluten.9

 

5. Arkitekten Gustaf Hermanssons ritning till ett nytt skogskontor avsett att sammankopplas med den äldre uthuslängan. Fasad och sektion från mars 1907. Om än något uppstramat ansluter formspråket väl till huvudbyggnadens stil. (Ritning i byggnadsnämndens arkiv, Umeå.)

Byggnadens arkitekter Tre kända stockholmsarkitekter figurerar i samband med tillkomsten av Ringstrandska villan. Dessa är Kasper Salin (1856 - 1919), Gustaf Lindgren (1863 - 1930) och Gustaf Hermansson (1864 - 1931). Kasper Salin drev under större delen av 1880-talet ett arkitektkontor i Stockholm tillsammans med studiekamraten Isak Gustaf Clason (1856 - 1930). Under samma årtioinde inledde också Salin ett samarbete med sin yngre arkitektkollega Gustaf Lindgren. Detta varade till 1898 då Kasper Salin utnämndes till stadsarkitekt i Stockholm. Det mesta pekar på att Salin under detta år lämnade sina uppdrag som privatpraktiserande arkitekt. I Stockholm ritade han i huvudsak hyreshus, oftast i samarbete med Clason. Väl så intressant är Kasper Salins uppdrag för bröderna Frans och Seth Kempe - norrländska storföretagare vid sekelskiftet. Salin blev något av brödernas chefsarkitekt på 1890-talet. Bl. a. ritade han arbetsbostäder på Norrbyskär och i Robertsfors.10 Gustaf Lindgren började redan 1884 som ritare hos Kasper Salin. Lindgren var då fortfarande arkitektelev vid Kungliga Tekniska Högskolan. Av de äldsta ritningarna till Villa Ringstrand har Kasper Salin kontrasignerat planritningarna, medan endast Gustaf Lindgrens namnteckning återfinns på fasadritingarna. Detta tyder på att Salin i huvudsak delegerat ritningsarbetet till kompanjonen Lindgren i samband med övergången till tjänsten som stadsarkitekt. Vid en genomgång av de båda arkitekternas ritningar i Stockholms byggnadsnämnd har konstaterats att detta förfarande ingalunda var ovanligt. Salin tycks ha varit den som tog det övergripande ansvaret, höll kontakten med beställarna och i mångt och mycket stod för de praktiska lösningarna. Lindgren å sin sidaframhöll gärna att arkitektens roll var "att kläda det ändamålsenliga i en skön form".11 Gustaf Lindgren var en av iniativtagarna till Föreningen för svensk hemslöjd 1899 och Samfundet St. Erik 1901. Bland hans arbeten kan nämnas kyrkan i Karesuando (1888) och Hernösands Enskilda banks byggnad i Örnsköldsvik (efter tävling 1899). Mest känd torde han vara för sina insatser som arkitekt vid Kungliga Fångvårdsstyrelsen, ett uppdrag som han innehade i hela 40 år.12 Gustaf Hermansson var även han anställd hvid det Clason-Salinska arkitektkotoret. Efter att ha vunnit en arkitekttävling om Sundsvalls kyrka flyttade han dit 1890. Där ritade ahn cirka 25 hus i den stenstad som växte upp efter stadsbranden 1888. Flera var påkostade och rikt utsmyckade affärs- och bostadshus efter Storgatan. Hermansson flyttade tillbaka till Stockholm 1897 för att tillträda en tjänst vid Överintendentsämbetet där han 1918 blev intendent och 1920 t.f. byggnadsråd. Under sina första år på ämbetet ritade han bl. a. ett större affärs- och bostadshus i Umeå (det s.k. Bolagshuset, 1899) och samma år kyrkan i Arvidsjaur. Bland hans övriga arbeten i Norrland kan nämnas Rådhuset (1907) och Sparbanken (1913) i Örnsköldsvik.13

6. Arkitekt Kasper Salin omgiven av sina något yngre kolleger Gustaf Hermansson (t. v.) och Gustaf Lindgren (t. h.). (Foto hos Berta Richert, Stockholm, respektive Kungliga Bibliotekets porträttsamling, Stockholm.)

Arkitekturhistorisk analys Ringstrands sociala ställning krävde en representativ bostad. det gällde både det yttre och det inre. Var sak på sin plats var en självklarhet för varje överklassperson som vid sekelskiftet lät bygga eget hus. Alla dagliga bestyr koncentrerades till bottenvåningen, medan sovrummen ligger en trappa upp, i det här fallet fem stycken grupperade kring en delvis öppen hall. Bottenplanet delas i det ursprungliga förslaget in i tre urskiljbara enheter. En dominerande representativ del mot de båda gatorna består av en vinklad rumssvit med kontor, herrum. kabinett, salong, och matsal. Här kunde herrn i familjen ta emot sina gäster och slussa in dem efter den grad av intimitet som sammanhanget krävde i arbete och umgänge. Den andra delen utgörs av kök och serverings rum med tillhörande skafferier och separat entré. Till detta skall läggas en mindre med portlider avskild enhet för häst, vagn och dräng.

Av ritingarna framgår att byggnadens inre ganska väl avspeglas i den yttre formen. Den relativt fritt hållna rumsgrupperingen har resluterat i takkupor, frontespiser och burspråk. Exteriörerritningarna visar hur en strävan mot en organisk planlösning naturligt leder till en asymretisk fasadbehandling - i det här fallet en amerikanskinspirerad spånbyggnadsstil, s.k. Shingle style. Spånbeklädnaden har här koncentrerats till övervåningen medan bottenvåningen har liggande panel - en i Sverige vanlig kombination där väggspånförekommer. Lindgrens omarbetningar, orsakade kraven på stadsmässighet, påverkade inte nämnvärt byggnadens planlösning. Däremot genomgick exteriören en förvandling från ett enkelt och stramt formspråk till ett mer romantiskt uttryck med fornnordiska inslag och en rikedom på snickeridetaljer.14

7. Kasper Salins och Gustaf Lindgrens planritningsförslag från 1898. Bottenvåningen. Genom en väl tilltagen veranda och en liten förstuga leds gästen rakt in i en hall av engelsk typ. Vid mindre pretentiösa besök fanns, som planen visar, möjlighet att slinka in direkt till kontoret. Byggnadens inre disposition påverkades knappast av exteriörens omgestaltning. (Orginalritning förvarad vid konstvetenskapliga instutionen, Umeå universitet.)

I byggnadens fasader möter vi en omväxlande väggbehandling med olika panel- och listtyper, svarvade stolpar, emblem och ornament. Även fönstren varieras - jämför t. ex. fönsterformerna i gårdsfasadens kraftfulla frontespiser (fig .10). Kampen mellan vägg och tak, som är så typisk för tiden, är inte enbart ett resultat av planlösningen, utan arkitekten har verkligen bemödat sig om att poängtera taksiluhettens estetiska egenvärde. Villa Ringstrand i sitt slutliga utförande är ändå ett gott exempel på den variant av amerikansk

Shingle style som många svenska sekelskiftes arkitekter gärna provade på. Spånklädda väggar i fornnordisk anda hade dock förekommit i vårt land redan tidiagre under 1800-talet. Vid Parisutställningen 1867 representerades Sverige bl. a. av en spånklädd Ornässtuga under beteckningen "Maison de Gustave Wasa". Förutom spånbeklädnaden var branta tak, en konstfull stenfot samt verandor med svarvade stolpar typiska inslag i amerikansk Shingle Style.15

8 - 9. Interiörer från mitten av 1930-talet. Ovan: matsalen på nedre botten. Nedan: trappan och nedre hallen. Boaserinegn med spegelfält, takkassetter eller synliga bjälkar, skulpturerade dörröverstycken, ontursågade balusterformer med svarvade stolpar som avslutas med snidade hundhuvuden är exempel på den rustika snickarglädje som karakteriserar den mer frekventerade utrymmena. (Foton Ekholtz, Umeå. bilderna hat vänligen ställts till vårt förfogande av Börje Hellström, Bromma.)

Vad som här poängterats har på olika sätt vävts in i gestaltingen av Villa Ringstrand. Såväl Salin som Lindgren hade tidigare dokumenterat sitt intresse för spånbyggnadsstilen - Salin i sina bolagshus på Norrbyskär och Lindgren i exempelvis Karesuando kyrka och en direktörsvilla i Djursholm.16

I Umeå kläddes ytterliagre några byggnader med väggspån, måhända efter inspiration av Villa Ringstrand. Det gällde dels ett par närliggande boningshus ritade 1901-02 av Erik Olof Mångberg (1848 - 1909), dels det något senare uppförda Åkerblomska huset.17

10. Ovan: ritning av Gustaf Lindgren fastställd av byggnadsnämnden den 13 januari 1899. Gårdsfasaden. Som ritningen visar gavs byggnadens yttr i sitt slutliga utförande ett mer omväxlande och pittoreskt uttryck. Lägg märke till hur även väggbandsförhöjningen förändrade husets karaktär (jfr fig nedan). På ritningen finns också en anteckning om att taket skulle täckas med livfullt skiffer. Byggherren valde dock plåt. (Efter ritning i byggnadsnämndens arkiv, Umeå.)

11. Nedan: Kasper Salins och Gustaf Lindgrens förslag från 1898. Fasad mot Storgatan. Den akvarellerade ritningen visar bl.a .a en annan färgkonstellation än den nuvarande (se första bilden). till spånbyggnadsstilen hörde ofta både ljus färgsättning och branta tak. Något sammanbyggt gårdshus mot storgatan kom aldrig till utförande, beroende på att "med boningshus af trä må icke uthus sammanbyggas", som det stod att läsa i gällande byggnadsordningen för Umeå stad. (jfr även planen fig. 7). Här anlades istället köksträdgård med bärbuskar och blomsterrabbater. (Originalritning förvarad vid konstvetenskapliga instutionen, Umeå universitet.)

Byggnadens senare historia Ringstrandska villan förblev i Mo och Domsjö AB:s ägo till 1947. I samband med utbyggnaden 1907 flyttade fler människor in. Förutom det Ringstrandska hushållet bodde nu här två bokhållare, en tummare och en yngre dam. När Mo och Domsjö AB år 1915 köpte Sandviks Ångsågs AB förlades bolagens gemensamma skogskontor till Umeå. Chef för detta blev Thorsten Hellström (1874 - 1936). Han var tidigare förvaltare åt Mo och Domsjö AB i Hörnefors men flyttade in till Umeå och Ringstrandska villan. 18 Av mantalslängderna framgår att det vid slutet av 1920-talet bodde 14 personer i de båda husen. Vid 1930-talets mitt, i samband med Hellströms pensionering och död, byggdes fastigheten om. Huvudbyggnaden delades i flera mindre lägenheter. med hjälp av ett antal mellanväggar skapades nya WC, badrum och små kök med avbalkade jungfrukammare. I gårdshuset inreddes bl. a. ett par nya garage. Ändringarna speglar väl de olika förutsättningarna i 1930-talets respektive sekelskiftets borgerliga bostadsvanor.19

12. Framför gårdshuset den 26 oktober 1924 i samband med att den mycket teater intresserade förvaltaren Thorsten Hellström fyllde 50 år. Bland gästerna märktes ett par vaxfigurer föreställande Gustaf V och kronprins Gustaf Adolf nyligen inköpta vid Svenska Panoptikons auktion i Stockholm. "Kungligheterna" flankeras här av husan Sigrid Holmström och kokerskan Nanny Andersson.21 (Foto hos Lennart Gustafsson, Sävar)

13. (t. v.) I samband med att Ringstrandska villan brädfodrades ändrades de flesta av ritningarna schematiskt antydda vindskivedekorationertill figursågade tuppar och ekorrar i elegant karvsnitt. (Foto LB 1986.)

När Ringstrandska villan 1947 övergick i fastighetsföreningens Raninges ägo gjordes återigen några mindre ingrepp. Bland annat inreddes ett kontorsrum i hallen en trappa upp. 1956 var det ånyo dags för ägarbyte men detta ledde inte till några större ändringar. De nuvarande ägarna, Druidordens fastighetsbolag ORION (senare namnändrat till DRUID-GÅRDEN I UMEÅ AB) övertog fastigheten 1969 och förvandlade då den gamla villan till ordenslokal. Nu mera förvaltas fastigheten av Logerna: Orion och Aldebaran. Bottenvåningen reserverades dock för kontorsändamål. Året därpå, den 25 juni 1970, förklarade Riksantikvarieämbetet Ringstrandska villan som byggnadsminne.20

 

Noter  

1. Utförlig biografi över Ringstrand se t. ex. Anders Holmgren i Norrlands skogsvårdsförbunds tidskrift 1936, s. 1 - 11, Stockholm 1936. Angående Ringstrands anställning i Mo och Domsjö AB, se även brev från Frans Kempe till Nils G. Ringstrand 12.1.1898 och Nils G. Ringstrand till Jägmästare U. Wallmo, Pålsboda 12.4.1898 (Mo och Domsjö AB:s arkiv, Domsjö). Uppgifterna om lagfart i Umeå stads fastighetsbok, Inskrivningsmyndigheten, Umeå Tingsrätt. [Åter till texten] 2. Brev från Ringstrand till Kempe 20.5.1898 (Mo och Domsjö AB:s arkiv, Domsjö). Med "bankhuset" torde avses den s. k. Smörasken på storgatan34 - en av de få kvarvarande byggnaderna i Umeå från tiden före branden, alternativt den då relativt nyligen uppförda bankfastigheten (Westerbottens Enskilda bank) på Storgatan 48/Östra Rådhustorget 4, som nu ägs av Svenska Handelsbanken. [Åter till texten] 3. Brev från Nils Ultvedt till Ringstrand 18.5.1899, från Ringstrand till Kempe 20.5.1898 och 20.2.1899 samt från Kempe till Ringstrand 12.10, 1.11.1898 och 12.21899 (Mo och Domsjö AB:s arkiv, Domsjö). Karin Eriksson: Studier i Umeå stads byggnadshistoria. Från 1621 till omkring 1895. Umeå 1975, s. 14. [Åter till texten]  4. Byggnadsnämndens protkoll 30.12.1898 inklusive bilaga (Skrivelse från Ringstrand 16.12.1898 och 4.1.1899), samt Byggnadsordning för Umeå stad af Konungens Befallningshafvande i länet fastställd den 14 maj 1891. Umeå 1891. Angående byggnadsordningen se även Karin Eriksson: Stadsplan och bebyggelse i Umeå 1888 - 1890, s. 595 (ingår i Sven Ingemar Olofsson: Umeå stads historia 1888 - 1972. Umeå 1972) Bestämmelsen om takresningen kan enligt Karin Eriksson ha tillkommit av estetiska skäl - man ville inte ha för branta tak i staden. Ett motiv var sannolikt en uppenbar rädsla för att fastighetsägaren skulle lockas att inreda vindslägenheter med ökad brandrisk som följd. [Åter till texten] 5. Byggnadsnämndens protokoll 13.1.1899 inklusive bilaga (skrivelse från Ringstrand till KB 4.1.1899), Västerbottens landskansli ekonomidiarium 1899, vol. B V:2 samt utslags- och resolutionskoncept 1899, vol. A III:44 (Landsarkivet i Härnösand). [Åter till texten] 6. Byggnadsnämndens protokoll 28.7.1899 inklusive bilaga (skrivelse från Ringstrand samma dag) samt Karin Eriksson 1972, s. 599. [Åter till texten] 7. Ringstrand till Kempe 20.8., 30.8. och 5.9.1899. Kempe till Ringstrand 22.8.1899 samt Ringstrand till Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget Vesterås 5.3.1900 (Mo och Domsjö AB:s arkiv, Domsjö), Hushållets storlek framgår av 1900 års mantalslängd för Umeå stad (Umeå kommunarkiv). [Åter till texten] 8. Byggnadsnämndens protokoll 25.4 och 10.5.1899 inklusive bilaga (Ringstrands skrivelse 25.4.1899). (Ritning till uthusbyggnad av Gustaf Lindgren fastställd av byggnadsnämnden den 10 maj 1899. Ritningen förvaras byggnadsnämndens arkiv.) [Åter till texten] 9. Lagfart för Mo och Domsjö AB 7.7.1902 (Inskrivningsmyndigheten, Umeå tingsrätt). Byggnadsnämndens protokoll 5.4.1907 inklusive bilaga (Mo och Domsjö AB:s skrivelse 30.31907). Ritningar till skogskontoret förvaras i byggnadsnämndens arkiv, Umeå. Angående Gustaf Hermanssons ritningsuppdrag och kontakten med Frans Kempe, se exempelvis Hermansson till Kempe 26.4.1907 (Mo och Domsjö AB:s arkiv, Domsjö). [Åter till texten] 10. Britt Wisth: Oväld och rättrådighet. Kasper Salin - stadsarkitekt i Stockholm 1898 - 1915 (ingår i Arkitekturmuseets årsbok 1984. Stockholm 1984). Hans Edestrand och Erik Lundberg: Isak Gustaf Clason. Stockholm 1968. Mats Ahnlund: Norrbyskär - om yillkomsten av ett norrlänkst sågverkssamhälle på 1890-talet (Norrländska städer och kulturmiljöer 1). Umeå 1978. Byggnadsritningar m.m. i Robertsfors AB:s arkiv, Robertsfors. [Åter till texten]		11. Jämför Wisth 1984, s. 32-34. Citatet ur Gustaf Lindgren: Om arkitekturens väsen och framtidsutsikter (i Teknisk tidskrift, häfte 6-7, 1892, s. 205). [Åter till texten] 12. Fredric Bedoire: Gustaf Hermansson (i Svenskt biografiskt lexicon, band 23), Stockholm 1980-81, s. 446-448. Gunilla Giertz och Annika Kjellgren: "Måttans manliga prägel". En studie kring arkitekten Gustaf Lindgren och Östermalmsfängelset (otryckt seminarieuppsats i konstvetenskap vid Stockholms universitet 1983). Lingrens kyrka i Karesuando presenteras i Teknisk Tidskrift (Afdelningen för byggnadskonst) 1893, s. 4 och pl. 9, 10. [Åter till texten] 13. Carine Lundberg: Gustaf Hermansson (i Svenskt biografiskt lexicon, band 18) Stockholm 1969-71, s. 688-691. Helge Höglund: Hus och människor. En vandring genom sekelskiftets Sundsvall. Sundsvall 1970, s. 267 - 268. Ritningar till nybyggnad på kvarteret Frigg 3 i Umeå byggnadsnämnds arkiv. Detta stora stenhus med banklokal i hörnet av Skolgatan/Rådhusesplanaden (rivet) påminde om arkitektens arbeten i Sundsvall. [Åter till texten] 14. Fastställda ritningar till Villa Ringstrand finns i byggnadsnämndens arkiv, Umeå. Det finns flera exempel i Västerbotten på att skogsbolag låtit uppföra tjänstemannabostäder i fornnordisk stil - en stil som kanske särskilt tilltalade skogsfolk. Se bl. a. Västerbotten 3-4/1984, s. 170. [Åter till texten] 15. Le Moniteur des Aschitectes. Deuxieme Volume. Paris 1867, tradionellt engelskt byggnadsskick bl. a. formulerat av Richard Norman Shaw och en enklare amerikansk variant av lanthusbyggande. Till detta skall också läggas det intresse för schweizerstilen som bl. a. Downing hävdade. Ett större privathus i Newport, Rhode Island ritat 1874 av arkitekten Henry Hobson Richardson är enligt Scully "the first monument of the Shingle Style". (Andrew Jackson Downing: The architecture of Country Houses, New York 1969[1850], s. 123-128 och s. 182. Vincent Scully: The single Style Today of the Historian's Revenge. New York 1978[1974], s. 5.) [Åter till texten] 16. Angående villan i Norrköping se Giertz och Kjellgren 1983, s. 64. Djursholmsvillan är kortfattat beskriven i Ulf Boëthius: Förslag till Byggnadsminnen i Djursholm och Stocksund, Danderyd kommun, Stockholm 1984. s. 21. Bland andra svenska sekelskiftesarkitekter med intresse för spånbyggnadsstilen bör särskilt framhållas Isak Gustaf Clason (1856-1930) och Gustaf Wickman (1858 - 1916). [Åter till texten] 17. Ritningar till Månbergs hus (Härmod 6 och Sadelmakaren 2) samt Åkerblomska huset (ritat av Viktor Åström 1907) finns i Byggnads-nämndens arkiv, Umeå. [Åter till texten] 18. Umeå stads fastighetsbok (Inskrivnigsmyndigheten, Umeå tingsrätt), Mantalslängd för Umeå stad 1907 (Umeå kommunarkiv) samt Församlingsbok 1912-20 (Pastorämbetet, Umeå stads- församling, Umeå). Ytterligare upplysningar om förvaltare Hellström finns exempelvis i Västerbottens Folkblads och Svenska Dagbladets dödsrunor den 13 oktober 1936. [Åter till texten] 19. Mantalslängd för Umeå stad 1929 samt byggnadslovsritningar m. m. avseende Tyr 1 från 1930-talet (Umeå kommunarkiv). [Åter till texten] 20. Umeå stads fastighetsbok (Inskrivnigsmyndigheten, Umeå tingsrätt) samt byggnadslovsritningar m. m. avseende Tyr 1 från 1940-talet och framåt (Byggnadsnämndens handarkiv, Umeå). [Åter till texten] 21. Kalaset beskrivs bl. a. i Västerbottens-Kuriren 10.4.1963. [Åter till texten]