![]()
|
Vi lever i en snabb jakt förbi dem som är våra medmänniskor. Vi rusar förbi dem som mest av allt önskar få ett ord från oss. Det är en vardag som förbrukar oss och som vi inte förstår att bruka på rätt sätt. Vi är ensamma bland alla våra medmänniskor.
Vi sätter oss ner och försöker att tänka igenom vår situation. Vi säger till oss själva: Jag vill något mer med mitt liv. Jag vill något mer än att ständigt ta emot intryck om orättfärdighet och olyckor.
Vi önskar en utveckling av vår livssituation till större medmänsklighet. Känslan av att vara ensam och hopplösheten stoppar våra ansträngningar. Vi saknar någon att kämpa tillsammans med och en känsla med och en känsla av gemenskap och trygghet
I Logen kan man få vara med om att skapa en miljö med stämning av ro och där det är naturligt att låta tankarna cirkla runt i världen och in i oss själva. Det är en plats där det är naturligt att arbeta med sig själv. Här kan man få hjälp och stöd till den utveckling i den trygga miljö Logen är.
Detta försöker vi förverkliga genom att befordra en ren och djup livsåskådning hos Bröderna. Vidare att kräva av bröderna att rätta sig efter normala moralbegrepp och sedliga grundsatser. Som Bröder ska vi bindas samman av broderskärleken. Detta ska komma till uttryck i Brödernas umgänge. De ska bry sig om varandra och visa omsorg om varandra. Det ska vi förverkliga även i umgänget utanför vår Orden. Vår Orden är politiskt och religiöst neutral. Detta är stora och höga mål vi siktar mot. Hur försöker vi då förverkliga detta?
En viktig förutsättning för denna för denna utveckling är tryggheten. Vi måste lära känna varandra. Vi ska vara tillsammans och ha det trevligt tillsammans. Detta försöker vi uppnå genom samvaro vid Logemötena, utflykter och genom festlig samvaro med våra familjer.
|
|
Ur "Välkommen till Druid-Orden" - 1992 |
© 1999 Logen Aldebaran - Umeå |